Avskaffa oändligheten?! (#blogg100 9)

10 mars, 2014

I helgen läste jag en artikel i Illustrerad Vetenskap med titeln ”Slut med oändlighet” där professor Doron Zeilberger vill avskaffa oändligheten i matematiken. Det fick mig att börja tänka efter och försöka greppa vad det skulle kunna innebära men det är svårt – minst sagt.

Oändligheten är något som matematiken idag räknar med, det ingår i ett antal olika teorier vilka är byggstenar inom matematik och fysik. Att ta bort oändligheten innebär att ett antal teorier måste formuleras om vilket i sig är en stor utmaning men den största utmaningen är att kunna greppa ett universum där oändlighet inte existerar – förvisso är det lika svårt att kunna greppa ett universum där oändlighet existerar (i varje fall för mig).

Det kanske mest intressanta med detta och något man lättare kan få grepp om är insikten att vår världsbild förändras, att det som idag anses vara fakta och sanning imorgon kan vara förkastat. Bestämda världsbilder och modeller har ändrats och utvecklats hela tiden under historiens gång vilket även gäller idag och i framtiden. Det är lätt att se tillbaka på vetenskapen i historien och småle åt olika teorier som man har haft men det är lätt glömma bort att det var det som ansågs vara sant och fakta för den tiden människor.

Människan har nog alltid levat i nuet och därmed också sett utvecklingen som att den var på sin absoluta topp just då, att tänka sig att det man ser som sanning och fakta skall kunna förändras är svårt – i varje fall för de allra flesta människor som inte är forskare eller motsvarande. Detta gäller all kunskap som vi har och förvaltar tillsammans, det är viktigt att vi stannar upp och tänker till ibland och inser att vi hela tiden utvecklas och lär oss nya saker – som art. Den dagen vi bestämmer oss för att vi vet allt och därmed inte vill lära oss nytt eller omvärdera och ifrågasätta saker tror jag att vi är förlorade – som art. Det gäller även på individnivå, det är viktigt att vi alla är beredda att omvärdera saker även om det är sådant som vi anser vara självklara sanningar.

Det blev kanske ett något luddigt inlägg men det bjuder jag på 😉

Mot oändligheten – eller ändligheten? och vidare!

Annonser

Missat inlägg och internationella kvinnodagen (#blogg100 8)

9 mars, 2014

Efter att ha tillbringat fredag och lördag med sonen och övriga familjen i Linköping där sonen studerar satte vi oss i bilen för hemfärd. Det tar ca 4 timmar med bil att åka från Linköping till Djurmo vilket innebär att man är ganska trött när man kommer hem. Detta resulterade att jag helt missade gårdagens #blogg100 inlägg vilket är trist så jag försöker kompensera detta med att skriva två inlägg idag – gårdagens inlägg kommer alltså nu med viss försening…

Igår var det internationella kvinnodagen vilket jag firade/uppmärksammade (eller vad man gör, jag är osäker) med att tänka på, uppmärksamma och behandla kvinnor som jag alltid gör – precis på samma sätt som jag gör med alla medmänniskor. Kvinnor och män är människor – punkt.

Jag har svårt för dessa speciella dagar då saker skall uppmärksammas på detta sätt, det riskerar att bli kontraproduktivt och resultera i någon form av tillfälligt spektakel men framför allt har jag svårt för det då alla människors lika värde för mig är en självklarhet. – Att peka ut en speciell grupp människor på en speciell dag rimmar inte så bra med alla människors lika värde, i varje fall inte för mig. Vilka grupper är det som skall anses motiverade att peka ut extra på detta sätt? Vem bestämmer detta och vart skall vi dra gränsen?

Syftet och tanken med internationella kvinnodagen är bra och något jag absolut ställer mig bakom men då jag anser att detta är något som är lika självklart alla dagar på året är detta med en speciell dag svårt – samma sak gäller alla andra dagar för andra grupper av människor. Det hela handlar kanske om att jag själv inte delar in människor i olika grupper utan anser att människor är just människor och inget annat – alla är lika värda och ingen kan lyftas fram mer än någon annan.

Dagarna kring den internationella kvinnodagen dyker det plötsligt upp jämlikhetsförkämpar, feminister och motsvarande över allt i vårt land och det är extra vanligt bland politiker men även journalister. För mig känns detta mest som populism, det handlar om att synas och höras så mycket som möjligt och göra sken av att man är en god människa som står upp för kvinnor och jämlikhet. Det är absolut bra och viktigt men samtidigt känns det inte helt ärligt då dessa frågor inte alls uppmärksammas av dessa personer övriga dagar på året, däremot kan de istället vara förkämpar för något annat som för tillfället är ”på tapeten”.

Det finns absolut människor som kämpar och står upp för dessa frågor ärligt och uppriktigt även resten av året men tyvärr försvinner de i den allmänna populismen som inträffar i anslutning till dessa dagar. Jag tycker att det är bekymmersamt och faktiskt ett svek mot dessa människor men framför allt de det handlar om – denna gång kvinnorna och frågan om människors lika värde.

Jag kommer troligtvis aldrig kalla mig feminist av den för mig enkla anledningen att jag anser att människor lika värde är en självklarhet och något jag alltid tänker stå upp för, samma sak gäller givetvis andra sätt att sätta ord på gruppering eller indelning av människor. Många ifrågasätter detta då man anser att alla borde kalla sig feminister med motiveringen att den som inte gör det därmed också skulle vara emot jämlikhet osv. Det är för mig ytterst främmande och faktiskt skrämmande argumentation, det kan lätt tolkas som ”antingen är man med oss eller så är man emot oss”.

För mig handlar det om att göra det (lilla) jag själv kan för att vi skall få ett jämlikt samhälle där alla människor har lika värde, det kan jag göra varje dag i mitt dagliga liv på det sätt jag själv bemöter andra människor – det är där vi kan göra skillnad. Som pappa till två barn, en son och dotter har också jag och min sambo ett stort ansvar i sättet  vi uppfostrar våra barn men framför allt hur vi agerar mot varandra och mot andra människor. Det bästa vi kan göra konkret för vår dotter är att ge henne en uppväxt där jämlikhet och alla människors lika värde är en självklarhet och där hon ser det som en självklarhet att stå upp för sina åsikter, intressen osv. Precis samma sak som vi gjort och gör för vår son med andra ord.

 

Några ord från människan Stefan J. Eriksson


Bilresa till Linköping (#blogg100 7)

7 mars, 2014

Skriver ett kort inlägg från bilen på väg ner till Linköping.
Väl på plats vill jag ägna tiden åt sonen – barnen har högsta prioritet.
Har tyvärr känt mig risig hela dagen vilket är trist, vill inte bli sjuk nu när vi skall hälsa på sonen. Jag får bita ihop och hålla tummarna.

Idag skickade jag in en annons till Gagnefsbladet, det lokala annonsbladet i kommunen. Det skall bli intressant att följa upp detta sedan. Vad det handlar om återkommer jag till längre fram vid ett annat tillfälle och då inte från bilen.


Skrivkrampen övervunnen och videoklipp (#blogg100 6)

6 mars, 2014

Skrivkrampen släppte – till slut, jag lyckades stätta ihop min motion trots allt.
Så här blev slutresultatet:

———

Motion

Ökad digital närvaro

Moderaterna i Gagnef föreslår fullmäktige besluta

att kommunen skall modernisera sin webbplats
att kommunen skall ha en sida på Facebook
att kommunen skall ha ett twitterkonto
att kommunen löpande skall utvärdera och förnya sin närvaro på nätet

Digital närvaro i olika kanaler är idag mer eller mindre en självklarhet för såväl företag som offentliga myndigheter. Även medborgarna finns på nätet, varför det är oförsvarligt att kommunen inte finns representerad där.

Kommunen har en webbplats, som börjar bli till åren vad gäller utseende och även funktion. Webbplatsen hamnar tyvärr i bottenskiktet vid bedömningar av kommunernas webbplatser i Sverige, vilket i sig är en anledning till att modernisera den. Idag förutsätter man att en kommun finnas på Facebook och Twitter för information och dialog.

Sociala medier som Facebook och Twitter ger idag möjlighet till dialog på ett sätt som jag tror skulle öka kommunens möjlighet att föra dialog med människor – inte minst bland yngre. Att kontakta kommunen via telefon, e-post eller brevledes upplevs troligtvis av många som onödigt omständligt för de som idag använder dessa nya kanaler.

Rätt använt kan en sida på Facebook och ett konto på Twitter öka möjligheterna för kommunen att nå ut till människor samtidigt som det kan minska belastningen på kommunens tjänstemän. En viktig fördel är även att dessa digitala kanaler kan vara ett effektivt och bra sätt att nå ut med information vid en krissituation.

Praktiskt kan man informera besökarna om vilka tider dessa kanaler är “bemannade”, hur och när eventuella frågor och kommentarer besvaras osv. Det finns flera bra exempel på kommuner som använder Facebook och Twitter idag även här i Dalarna, två exempel som jag gärna lyfter fram är Leksand och Malung-Sälen.

Idag är Facebook och Twitter framträdande men detta kan och kommer att ändras i framtiden. Detta kräver att kommunen bevakar och följer med utvecklingen löpande för att hålla en bra servicenivå hela tiden.

Moderaterna i Gagnef

Stefan J. Eriksson

———

Nätet är onekligen intressant på många sätt, inte minst sättet som saker sprids. För ett par dagar sedan fick jag ett videoklipp i mitt flöde på Google+ med en tjej som imiterade olika språk men med nonsensord (mer eller mindre i varje fall). Det var ganska häftigt å jag visade för min sambo och dotter på morgonen efter att jag sett det.

Det intressanta är att klippet senare dök upp i mitt flöde på bl.a. Facebook från diverse håll ganska snabbt och detta växte ytterligare kanske framför allt för att Veckorevyn valde att lägga ut det. För mig är det ganska intressant hur och varför saker sprids på nätet, via vilka kopplingar osv. Jag fick klippet någon dag innan jag uppmärksammade någon egentlig spridning, hade jag valt att dela vidare hade spridningen kanske skett lite tidigare (eller inte). Det är onekligen intressant att tänka på hur vi människor fungerar, vad som får oss att dela saker vidare och vilka faktorer som avgör vad som får stor spridning och inte.


Skrivkramp (#blogg100 5)

5 mars, 2014

Jag har drabbats av skrivkramp men en avgränsad sådan – lyckas inte skriva en motion jag har påbörjat.

Det är väldigt märklig då allt är klart och genomtänkt i mitt huvud men när jag sätter mig (sent) på kvällen lyckas jag inte skriva ihop något. På tre dagar har jag enbart lyckats få till en rubrik och mina att-satser, när jag skall skriva brödtexten tar det stopp.

Börjar misstänka att det helt enkelt handlar om att min hjärna inte riktigt hänger med, att det har varit och är lite för mycket för närvarande. Det går ju uppenbarligen bra att producera detta blogginlägg så det handlar inte om generell skrivkramp i varje fall.

Jag skall försöka ta mig själv i kragen och få klart texten ikväll så att jag kan släppa detta och fokusera på helgen då vi skall åka ner och hälsa på sonen – Linus, i Linköping där han studerar (Teknisk Fysik).

Igår förmiddag blev jag uppringd på jobbet av en budfirma som hade en leverans till mig. När jag tog emot den fick jag ett stort leende av killen som agerade bud och när jag läste på kartongen (en tårtkartong) förstod jag varför.
På kartongen stod det ”Till familjen från sonen!” och i kartongen låg det:
Semlor

Tre stycken semlor, en var till oss övriga i familjen som bor kvar här i Djurmo!

Jag blev väldigt glad och överraskad men även stolt faktiskt, att sonen som är mitt uppe i sitt liv med studier på annan ort med allt vad det innebär ändå tänker på oss och tar sig tid att göra detta – sådant värmer.

Det är tungt att ha honom så långt bort och saknaden är stor, kanske framför allt i samband med frukost och middag på vardagarna och på helgerna även lunch. Jag saknar våra diskussioner om allt mellan himmel och jord men som tur är bor Linus syster kvar hemma och gör förhoppningsvis så ett par år till. – Sedan har vi ju nätet vilket är en räddning, vi chattar mer eller mindre dagligen och pratar via Skype mellan varven – tekniken är min räddning 😉

På fredag åker vi ner till Linköping – det ser jag fram emot!


Inlägg från 2010 lika aktuellt idag (#blogg100 4)

4 mars, 2014

När jag gick igenom min gamla blogginlägg hittade jag ett om skolan som är lika aktuellt idag:

—–
Jag tror att en del av lösningen är en skola som fokuserar på kärnverksamheten – i lägre åldrar läsa, skriva och räkna. Utan grundläggande kunskaper i dessa ämnen får eleven svårt, i praktiken mer eller mindre omöjligt, att ta till sig vidare utbildning.

Skolan skall ha som vision och mål att alla elever skall ha godkänt betyg i alla ämnen när de går ut nionde klass – inte som idag där enbart de så kallade kärnämnena prioriteras.

Vägen dit är lång men några saker jag tror är avgörande är bl. a. följande:
•Ledarskap – en tydlig ledning inom skolan när det gäller såväl skolchef som rektor.
•Kunniga, engagera och motiverade lärare med goda ämneskunskaper vilka brinner för sitt jobb.
•Tydligt föräldraansvar där skolan uppmanar föräldrarna till engagemang och ger dem möjlighet till detta.
•Tydligt elevansvar där skolan från första skolår är väldigt tydliga med varför man går i skolan och kravet på eget engagemang.
—–

Utmaningarna med skolan är inte enbart en skolfråga, det är mer än så men tyvärr verkar det vara mer eller mindre tabu att lyfta detta med föräldrarnas ansvar – och elevernas ansvar.

Detta får bli mitt inlägg idag, skolan har varit och är något jag är extra intresserad av.


Läs för era barn! (#blogg100 dag 3)

3 mars, 2014

Idag blir det ett kort inlägg på grund av tidsbrist, jag har inte hunnit med det jag egentligen behövde ha klart idag men det är bara att gilla läget. Ryssland och Putin manglar på så jag blir bara mer och mer orolig men framför allt ledsen då det handlar om människor, tänker inte skriva något om detta idag dock.

Igår kväll snappade jag upp en bild som jag gillar helskarpt:

BookNeard

 

Bilden och tillhörande text är klockren och stämmer exakt med min syn på läsning och böcker!

Något av det bästa man kan göra som förälder är att läsa för sitt barn från tidig ålder, börja direkt när barnet är litet! Genom att läsa för sitt barn mycket och ofta blir läsning något naturligt samtidigt som barnet lär sig hela tiden.
Fortsätt läsa även när barnet själv kan läsa, det är minst lika viktigt då om inte viktigare – det är i början av barnet ”karriär” som läsare stöttning och goda förebilder är extra viktiga. Barnet behöver stöd och hjälp för att ta sig igenom den första perioden innan läsningen börjar gå smidigare.
Diskutera det ni läser tillsammans, då hjälper ni barnet utvecklas på flera sätt samtidigt som ni får möjlighet till härliga stunder tillsammans vilket ni värdesätter enormt både i stunden och i framtiden.

Att läsa för sitt barn när det skall sova borde vara ett krav på alla föräldrar och detta så länge som möjligt – även långt efter det att barnet själv kan läsa. Att få den tiden med sin förälder är enormt värdefullt för ett barn – och föräldern.

Får ett barn upptäcka det fantastiska med läsning har det en jätte bra och viktig start med sig in i skolan, något som de har stor nytta och glädje av hela livet.

Jag och min sambo har troligtvis mycket tack vara vårt eget intresse för läsning och böcker haft förmånen att se två ”Intellectuall badass” växa upp här hemma – något vi är både stolta och glad över.

Läsning är ett sätt att umgås med och engagera sig i sitt barn vilket är viktigt som jag har bloggat om tidigare här på min blogg.

 


%d bloggare gillar detta: