Gårdagen ägnades åt att försöka komma ikapp efter bästa förmåga, ljuspunkten var att dottern spelade rollspel tillsammans med ett gäng kompisar – det var kul att höra surret från dem under dagen. Blev en upprepning av föregående kväll, somnade framför datorn och fick ge upp och gå och lägga mig…
Idag har jag hyrt lastbil, hämtat upp en kamrat, åkte till Sandviken för att efter en stunds bärande och slitande konstatera att vi inte klarade av att få ner ett piano via en trapp. Det blir att försöka få tag på en flyttfirma direkt imorgon bitti, en trave pengar till bilhyra och bränsle gick upp i rök där vilket är sådär lagom uppmuntrande.
Ägnade eftermiddagen och kvällen åt att sätta ihop information inför en utbildning i Twitter som det är tänkte att jag skall hålla för moderaterna i Dalarna samt lite annan administration relaterat mitt politiska engagemang. Har fortfarande ett antal saker kvar på ToDo-listan men det blir nog inte så mycket mer idag, känner mig inte på topp men det är förhoppningsvis inget annat trötthet.
Kanske bara är att inse faktum och ge upp försöket att hålla i hela #blogg100…
Igår tog tröttheten helt enkelt ut sin rätt, det blev inget blogginlägg…
Kom hem efter en heldag på jobbet och satte mig och fortsatte jobba för att komma ikapp. Detta övergick sedan till att ordna med mat tillsammans med sambon, dottern och hennes kompis som skulle sova över.
Vi fick en trevlig middag tillsammans med många och långa diskussioner vilket var riktigt skönt, efter det plockade vi ihop och tjejerna satte sig och tittade på film. Min sambo var lika trött som jag så hon lade sig vilket jag också avsåg att göra men först skulle jag skriva mitt #blogg100 inlägg för dagen. Det blev dock inget inlägg, jag somnade sittande vid tangentbordet helt enkelt. – När jag vaknade till insåg jag mina begränsningar och gick och lade mig istället.
Efter att fått sova ut på morgonen och en promenad i solen (lite sol var det i varje fall) med sambon före lunch kändes det som att det fanns hopp om livet igen. Efter lunchen satte jag mig och gjorde lite nytta framför datorn, gjorde klart ett antal saker som jag hade liggande.
När jag var klar kom jag på att jag skulle stämma av morgondagens projekt med att hämta piano i Sandviken, kolla med min kamrat som är snäll och ställer upp samt verifiera att hyresbilen var i ordning osv. Luften gick helt ur mig när jag tittade på bokningsbekräftelsen för hyrbilen, det var fel datum – lördag istället för söndag, jag hade tagit fel på dag… Det är troligtvis ett tecken på att herr Eriksson har lite för mycket snurrande i skallen för närvarande, glömmer bort saker, gör fel osv. Det gick dock bra att boka om bilen (jag vet inte ännu om jag åker på någon form av straffavgift dock) så nu har jag en bil inbokad till imorgon söndag. Återstår att se om vi klarar av att flytta detta piano från övervåningen på ett hus och vidare ner till bil och därefter ur bil och in i huset här hemma – detta helst utan person- eller pianoskador.
Nu skall jag sätta mig med ett glas saft och bara vara en stund, tror att jag behöver det…
När offerten som man trodde skulle vara klar om en vecka skall vara klar redan på måndag, den känslan…
Idag insåg jag att en offert jag skall ta fram skall vara klar redan nu på måndag och inte om vecka som jag varit inställd på hela tiden. Detta innebär panikjobb imorgon och antagligen över helgen, använda tid som jag inte har. Jag borde givetvis dubbelkollat datumet tidigare men det gjorde jag inte så nu är det bara att gilla läget.
Satte mig nu på kvällen och försökte jobba med detta men det gick inte, lyckas inte producera de texter som behövs – sitter bara och stirrar på skärmen. Inser att min hjärna helt enkelt säger stopp, det är fullt helt enkelt – finns inte plats för något mer ikväll.
Imorgon har dottern med sig en kompis hem som skall sova över och på lördag skall de spela rollspel tillsammans med ett antal andra kompisar. Det gillar jag, dottern spelar en hel del datorspel vilket jag tycker är helt ok då hon samtidigt har kompisar som hon umgås med IRL – och som ”gammal” rollspelare är det extra kul att de börjat med rollspel 😉
En ”bonuseffekt” av att dottern tar hem kompisar är att det genererar städning – huset blir städat vilket inte alls skadar. Denna bonuseffekt resulterade i att jag fick ägna ett par timmar åt städning ikväll vilket inte var helt optimalt rent tidsmässigt. Med facit i hand inser jag dock att det kanske var helt rätt, jag fick ägna mig åt något helt annat än att sitta framför skärmen och dessutom något som innebar fysisk aktivitet. Vem vet, jag kanske vaknar upp imorgon och känner mig pigg och glad trots att jag har en offert som ligger över mig!?…
Jag undrar hur ofta digitala möten används i föreningslivet som komplement eller rent av ersättning till fysiska möten.
Det är många gånger svårt att hitta tid för att åka på det där mötet vilket för många resulterar i att det inte blir något möte med följden att man missar information, diskussion osv. – Det är antagligen extra vanligt förekommande bland människor som ”är mitt i livet” med jobb, familj, hus osv. Även om man får ta del av mötesanteckningarna från ett möte är det inte samma sak som att sitta med och ta del av diskussionen.
Det finns idag ett antal olika lösningar som ger möjlighet till distansmöten, lösningar med enbart ljud, ljud och möjlighet till dokumentdelning men även ljud och bild osv.
Genom att använda digitala lösningar kan föreningar och andra erbjuda medlemmarna möjlighet att delta i möten på distans och flera av tjänsterna ger även möjlighet till inspelning vilket innebär att föreningen kan lägga ut detta så att medlemmarna får möjlighet att ta del av vad som diskuterades osv
Detta är något jag själv skall försöka införa i vår förening (Moderaterna i Gagnef) då jag tror att det kan vara ett sätt att få fler att intressera sig för och engagera sig i politik. Att få fler människor att engagera sig föreningslivet är ett behov som finns över allt, det gäller inte bara inom politiska partier så detta är angeläget. Utan engagerade medlemmar kan vi inte ha ett fungerande föreningsliv här i Sverige vilket vore förödande då det är så mycket som står och faller med dessa föreningar. – Detta är extra tydligt för oss som bor på landsbygden där nästan alla former av fritidsaktiviteter sköts av olika föreningar, utan dessa föreningar och deras ideella arbete skulle det inte finnas mycket sådan verksamhet kvar.
Alla sätt att förnya och förenkla administration och annat inom föreningslivet är bra, jag skall dra mitt lilla står till stacken och ta tag i möjligheten med digitala lösningar för distansmöten och annat!
I sammanfattningen från detta betänkande kan man bl. a. läsa följande:
Ledamöter får delta på distans i fullmäktiges och nämndernas sammanträden i den utsträckning som kommunen eller landstinget bestämmer, under förutsättning att det sker genom ljud- och bildöverföring i realtid och på ett sådant sätt att samtliga deltagare kan se och höra varandra och delta på lika villkor.
Utskottet betonar att syftet med förslaget att tillåta deltagande på distans är att förstärka demokratin genom att öka möjligheterna till deltagande. Deltagande på distans kan bara vara ett komplement till det värdefulla fysiska mötet vid ett sammanträde. Utskottet vill framhålla att det vid sammanträden med deltagande på distans ställs särskilda krav, t.ex. vid omröstningar och vid behandling av sekretessbelagda uppgifter.
Detta tycker jag är riktigt bra och viktigt då det skapar möjligheter till ett flexiblare arbetssätt som ger fler möjlighet att engagera sig politiskt. Erbjuds möjlighet att delta i sammanträden på distans blir det lättare för personer som arbetar på annan ort eller reser mycket i arbetet att kunna delta. Samma sak gäller personer som bor långt från sammanträdeslokalen, de behöver inte ägna tid åt långa resor varje gång vilket dessutom är positivt för miljön.
För en person som har små barn kan detta också innebära en klart förbättring, de kan delta vid sammanträden utan att behöva lämna hemmet vilket leder till mer tid hemma med barnen. När de är uppkopplade och deltar i sammanträdet är de upptagna men fortfarande hemma och de slipper resor till och från sammanträdet.
Detta är något jag tänker arbeta för att vi i Gagnef undersöker och förhoppningsvis inför så snart som möjligt. Här har vi möjlighet att lyfta den kommunala demokratin in i 2000-talet samtidigt som vi ger fler möjlighet att engagera sig – något som är avgörande för framtiden.
Igår missade jag dagens #blogg100 inlägg ännu en gång, det visar väl kanske på det jag nämnde i mitt första inlägg om utmaningen med att vara fritidspolitiker osv – tiden räcker inte till varje gång – speciellt inte när det är kommunfullmäktige på kvällen…
Vid gårdagens kommunfullmäktige tog vi beslut om Vision och skolplan för Gagnefs kommun vilket glädjer mig då vi inte längre har några lokala mål utan enbart en vision. Jag har personligen slagits för detta länge då jag anser att de nationella målen räcker och blir över och att vi skall börja med att försöka leva upp till dessa innan vi hittar på egna lokala mål. Skolan har tillräckligt med administration som det är idag och därför skall vi inte lägga på ytterligare sådan.
Det har lyfts argument där man säger att egna lokala mål inte går emot eller är mer prioriterade än de nationella målen och/eller att de lokala målen bara handlar om att man vill lyfta fram prioriterade mål från de nationella målen osv. Jag är emot detta då jag är övertygad om att hur man än formulerar sig blir lokala mål något som skolan ser som extra prioriterat och därför också lägger extra tid och resurser på – som tas från annan verksamhet. Ett annat argument är att lokala målen är viktigt för att kunna utvärdera och följa upp vad som händer i skolan men det går att göra utan uttalade mål och det görs troligtvis bättre så dessutom.
Om verksamheten vet vilka mål som vi avser att följa upp tror jag att verksamheten fokuserar på att leverera så bra resultat som möjligt just kring dessa mål med resultatet att skolan prioriterar på de lokala målen och kanske framför allt på att visa bra resultat för oss politiker. Jag anser att uppföljning och utvärdering skall basera sig på fakta som hämtas direkt ur verksamheten och att man får mest korrekt data om den verksamhet som mäts i förväg inte vet exakt vad och hur detta kommer att mätas. (För övrigt anser jag att nationella prov borde gå till enligt samma princip och inte som idag när skolorna lägger ner tid på att förbereda eleverna inför nationella prov. – Det man idag mäter är i praktiken mest hur bra skolorna är på att förbereda sina elever på de nationella proven vilket knappast är syftet).
Vi politiker borde tänka efter både en och två gånger innan vi fattar beslut som innebär någon form av administration (vilket nästan alla beslut gör i någon form) – detta är extra angeläget när det gäller skolan. Vi borde även se över om alla tidigare beslut och tillhörande administration fyller sitt syfte och framför allt – om det gynnar eleverna. För varje ny administrativ pålaga vi lägger på skolan borde vi se till att ta bort en annan – minst. Med detta beslut har vi tagit ett litet steg i rätt riktning genom att visa verksamheten att vi litar på dem och framöver fokuserar på att följa upp vår vision istället för lokala mål – jag tror att det är något som våra rektorer och lärare uppskattar.
I helgen läste jag en artikel i Illustrerad Vetenskap med titeln ”Slut med oändlighet” där professor Doron Zeilberger vill avskaffa oändligheten i matematiken. Det fick mig att börja tänka efter och försöka greppa vad det skulle kunna innebära men det är svårt – minst sagt.
Oändligheten är något som matematiken idag räknar med, det ingår i ett antal olika teorier vilka är byggstenar inom matematik och fysik. Att ta bort oändligheten innebär att ett antal teorier måste formuleras om vilket i sig är en stor utmaning men den största utmaningen är att kunna greppa ett universum där oändlighet inte existerar – förvisso är det lika svårt att kunna greppa ett universum där oändlighet existerar (i varje fall för mig).
Det kanske mest intressanta med detta och något man lättare kan få grepp om är insikten att vår världsbild förändras, att det som idag anses vara fakta och sanning imorgon kan vara förkastat. Bestämda världsbilder och modeller har ändrats och utvecklats hela tiden under historiens gång vilket även gäller idag och i framtiden. Det är lätt att se tillbaka på vetenskapen i historien och småle åt olika teorier som man har haft men det är lätt glömma bort att det var det som ansågs vara sant och fakta för den tiden människor.
Människan har nog alltid levat i nuet och därmed också sett utvecklingen som att den var på sin absoluta topp just då, att tänka sig att det man ser som sanning och fakta skall kunna förändras är svårt – i varje fall för de allra flesta människor som inte är forskare eller motsvarande. Detta gäller all kunskap som vi har och förvaltar tillsammans, det är viktigt att vi stannar upp och tänker till ibland och inser att vi hela tiden utvecklas och lär oss nya saker – som art. Den dagen vi bestämmer oss för att vi vet allt och därmed inte vill lära oss nytt eller omvärdera och ifrågasätta saker tror jag att vi är förlorade – som art. Det gäller även på individnivå, det är viktigt att vi alla är beredda att omvärdera saker även om det är sådant som vi anser vara självklara sanningar.
Det blev kanske ett något luddigt inlägg men det bjuder jag på 😉
Efter att ha tillbringat fredag och lördag med sonen och övriga familjen i Linköping där sonen studerar satte vi oss i bilen för hemfärd. Det tar ca 4 timmar med bil att åka från Linköping till Djurmo vilket innebär att man är ganska trött när man kommer hem. Detta resulterade att jag helt missade gårdagens #blogg100 inlägg vilket är trist så jag försöker kompensera detta med att skriva två inlägg idag – gårdagens inlägg kommer alltså nu med viss försening…
Igår var det internationella kvinnodagen vilket jag firade/uppmärksammade (eller vad man gör, jag är osäker) med att tänka på, uppmärksamma och behandla kvinnor som jag alltid gör – precis på samma sätt som jag gör med alla medmänniskor. Kvinnor och män är människor – punkt.
Jag har svårt för dessa speciella dagar då saker skall uppmärksammas på detta sätt, det riskerar att bli kontraproduktivt och resultera i någon form av tillfälligt spektakel men framför allt har jag svårt för det då alla människors lika värde för mig är en självklarhet. – Att peka ut en speciell grupp människor på en speciell dag rimmar inte så bra med alla människors lika värde, i varje fall inte för mig. Vilka grupper är det som skall anses motiverade att peka ut extra på detta sätt? Vem bestämmer detta och vart skall vi dra gränsen?
Syftet och tanken med internationella kvinnodagen är bra och något jag absolut ställer mig bakom men då jag anser att detta är något som är lika självklart alla dagar på året är detta med en speciell dag svårt – samma sak gäller alla andra dagar för andra grupper av människor. Det hela handlar kanske om att jag själv inte delar in människor i olika grupper utan anser att människor är just människor och inget annat – alla är lika värda och ingen kan lyftas fram mer än någon annan.
Dagarna kring den internationella kvinnodagen dyker det plötsligt upp jämlikhetsförkämpar, feminister och motsvarande över allt i vårt land och det är extra vanligt bland politiker men även journalister. För mig känns detta mest som populism, det handlar om att synas och höras så mycket som möjligt och göra sken av att man är en god människa som står upp för kvinnor och jämlikhet. Det är absolut bra och viktigt men samtidigt känns det inte helt ärligt då dessa frågor inte alls uppmärksammas av dessa personer övriga dagar på året, däremot kan de istället vara förkämpar för något annat som för tillfället är ”på tapeten”.
Det finns absolut människor som kämpar och står upp för dessa frågor ärligt och uppriktigt även resten av året men tyvärr försvinner de i den allmänna populismen som inträffar i anslutning till dessa dagar. Jag tycker att det är bekymmersamt och faktiskt ett svek mot dessa människor men framför allt de det handlar om – denna gång kvinnorna och frågan om människors lika värde.
Jag kommer troligtvis aldrig kalla mig feminist av den för mig enkla anledningen att jag anser att människor lika värde är en självklarhet och något jag alltid tänker stå upp för, samma sak gäller givetvis andra sätt att sätta ord på gruppering eller indelning av människor. Många ifrågasätter detta då man anser att alla borde kalla sig feminister med motiveringen att den som inte gör det därmed också skulle vara emot jämlikhet osv. Det är för mig ytterst främmande och faktiskt skrämmande argumentation, det kan lätt tolkas som ”antingen är man med oss eller så är man emot oss”.
För mig handlar det om att göra det (lilla) jag själv kan för att vi skall få ett jämlikt samhälle där alla människor har lika värde, det kan jag göra varje dag i mitt dagliga liv på det sätt jag själv bemöter andra människor – det är där vi kan göra skillnad. Som pappa till två barn, en son och dotter har också jag och min sambo ett stort ansvar i sättet vi uppfostrar våra barn men framför allt hur vi agerar mot varandra och mot andra människor. Det bästa vi kan göra konkret för vår dotter är att ge henne en uppväxt där jämlikhet och alla människors lika värde är en självklarhet och där hon ser det som en självklarhet att stå upp för sina åsikter, intressen osv. Precis samma sak som vi gjort och gör för vår son med andra ord.
Skriver ett kort inlägg från bilen på väg ner till Linköping.
Väl på plats vill jag ägna tiden åt sonen – barnen har högsta prioritet.
Har tyvärr känt mig risig hela dagen vilket är trist, vill inte bli sjuk nu när vi skall hälsa på sonen. Jag får bita ihop och hålla tummarna.
Idag skickade jag in en annons till Gagnefsbladet, det lokala annonsbladet i kommunen. Det skall bli intressant att följa upp detta sedan. Vad det handlar om återkommer jag till längre fram vid ett annat tillfälle och då inte från bilen.
Skrivkrampen släppte – till slut, jag lyckades stätta ihop min motion trots allt.
Så här blev slutresultatet:
———
Motion
Ökad digital närvaro
Moderaterna i Gagnef föreslår fullmäktige besluta
att kommunen skall modernisera sin webbplats att kommunen skall ha en sida på Facebook att kommunen skall ha ett twitterkonto att kommunen löpande skall utvärdera och förnya sin närvaro på nätet
Digital närvaro i olika kanaler är idag mer eller mindre en självklarhet för såväl företag som offentliga myndigheter. Även medborgarna finns på nätet, varför det är oförsvarligt att kommunen inte finns representerad där.
Kommunen har en webbplats, som börjar bli till åren vad gäller utseende och även funktion. Webbplatsen hamnar tyvärr i bottenskiktet vid bedömningar av kommunernas webbplatser i Sverige, vilket i sig är en anledning till att modernisera den. Idag förutsätter man att en kommun finnas på Facebook och Twitter för information och dialog.
Sociala medier som Facebook och Twitter ger idag möjlighet till dialog på ett sätt som jag tror skulle öka kommunens möjlighet att föra dialog med människor – inte minst bland yngre. Att kontakta kommunen via telefon, e-post eller brevledes upplevs troligtvis av många som onödigt omständligt för de som idag använder dessa nya kanaler.
Rätt använt kan en sida på Facebook och ett konto på Twitter öka möjligheterna för kommunen att nå ut till människor samtidigt som det kan minska belastningen på kommunens tjänstemän. En viktig fördel är även att dessa digitala kanaler kan vara ett effektivt och bra sätt att nå ut med information vid en krissituation.
Praktiskt kan man informera besökarna om vilka tider dessa kanaler är “bemannade”, hur och när eventuella frågor och kommentarer besvaras osv. Det finns flera bra exempel på kommuner som använder Facebook och Twitter idag även här i Dalarna, två exempel som jag gärna lyfter fram är Leksand och Malung-Sälen.
Idag är Facebook och Twitter framträdande men detta kan och kommer att ändras i framtiden. Detta kräver att kommunen bevakar och följer med utvecklingen löpande för att hålla en bra servicenivå hela tiden.
Moderaterna i Gagnef
Stefan J. Eriksson
———
Nätet är onekligen intressant på många sätt, inte minst sättet som saker sprids. För ett par dagar sedan fick jag ett videoklipp i mitt flöde på Google+ med en tjej som imiterade olika språk men med nonsensord (mer eller mindre i varje fall). Det var ganska häftigt å jag visade för min sambo och dotter på morgonen efter att jag sett det.
Det intressanta är att klippet senare dök upp i mitt flöde på bl.a. Facebook från diverse håll ganska snabbt och detta växte ytterligare kanske framför allt för att Veckorevyn valde att lägga ut det. För mig är det ganska intressant hur och varför saker sprids på nätet, via vilka kopplingar osv. Jag fick klippet någon dag innan jag uppmärksammade någon egentlig spridning, hade jag valt att dela vidare hade spridningen kanske skett lite tidigare (eller inte). Det är onekligen intressant att tänka på hur vi människor fungerar, vad som får oss att dela saker vidare och vilka faktorer som avgör vad som får stor spridning och inte.
Publicerat av Stefan J. Eriksson 
Stefan - Nya moderaterna 